Ambrus Markusson "Ambrosius Hammarsmed Tysk" Keyser ~1520–1612
Kön: Man Levnadsålder: ≈92
Levnadsbana
| Född | omkring 1520 1 |
| Död (≈92) | 1612-02-02 2 |
| Notering | Bergsnämndeman och Ramsbergs församlingsgrundare och ägare till Ramshyttan Ambrosius Marcusson Keyser, även benämnd Ambros Tysk, skall ha inkallats till Sverige av kung Gustav Vasa för att förbättra den svenska järntillverkningen och anlänt 1547 till vad som nu är Ramsberg. Landshövding, bergsvetenskapsman och genealog m.m. friherre Daniel Tilas skrev år 1768 härom: Hela Ramsbergs socken var ej ännu till på 1540-talet. Alltsammans lydde då under Fellingsbro socken och den trakten, som nu ligger kring kyrkan, och är en stor bygd, var då en pur ödesmark. Vid den tiden eller 1547 kom hit upp en tysk vid namn Ambrus Markusson Keijser, och hade par andre sine landsmän, Seppenfelt kallade, med sig, som lade an först masugn och sedan hammarsmide der nu Ramshyttan ligger; tog upp hemman af ris och rot, och sedan med kung Johans tillstånd bygde kyrkan och fick socken för sig sjelft afskilder; så att man med ovedersägliga skäl kan bevisa, både att Keijser med sine barn och mågar Seppenfeltar peuplerat denna socken. Riksdagsledamoten och kulturforskaren Johan Johansson skriver i Berghistoriska samlingar att Ambrosius Keyser möjligen anlände Ramshyttan som anhörig - måg - och biträde åt Gustaf Vasas kanongjutare mäster Jürgen Zingelbring, även benämnd Jöran Byssegiutare. Ambrosius Keyser förekommer i kronans jordebok 1556 såsom delägare av Ramshyttan tillsammans med mäster Jürgen Zingelbring och Hans Pipere. En hytta var förr ofta synonymt med ett mindre järnbruk. Hyttan var platsen där malmen från järngruvorna smältes ned till tackjärn. Inom bergshanteringen användes termen hytta som benämning på smältugnen, rostugnen och omgivande byggnader såsom kolhuset vid järnbruket. Enligt 1571-års taxeringslängd för Älvsborgs lösen framgår det att Ambrosius Keyser erlade det näst högsta skattebeloppet i den västra delen av landskapet Westmanland; 90 lod silver, åtta pund koppar, fem hästar, fyra oxar, en ungnöt och 20 getter. År 1574 finns han uppförd för resterande hammarskatt för den av mäster Jürgen Zingelbring grundade Gamle Hammaren. Det verkar därför sannolikt att Keyser även var delägare i denna hammare vilken sedan kom att bilda Ramshytte bruk. Gamla hammaren finns på Gabriel Thorings Landt Carta från 1688 över Ramshytte s:n. Ambrosius Keyser erhåller skattefrihet av kung Johan III i brev daterat den 20 augusti 1587 och kung Carl IX uppmanar vederbörande befallningsmän samt borgmästare och råd i städerna att; the äro honom opå rettwisennes wägne behielpelige i hans privata skuldindrivningar i brev daterade den 2 och 7 april 1606. Se maka för ytterligare information. På manslinjen kallade sig släkten senare Ramberg > sv.wikipedia.org/wiki/Ambrosius_Markusson_Keijser |
| Notering | Se https://www.geni.com/people/Bergsman-Ambrosius-Marcusson/6000000019967581189 |
Familj
Personanteckningar
Se media (https://archive.org/details/noraskogsarkivb01johagoog/page/n186/mode/1up?view=theater) från sida 187 och framåt: "Anteckningar om Ramsbergs församling vid tiden för dess bildande år 1589."
Utdrag:
En kyrka år 1589 blifvit anlagd 2% mil i nord från Lindes siad vid vägen, som ligger derifrån genom denna socken. Samma lilla träkyrka, som en tysk vid namn Ambros Markusson bygdt, sedan han förut, eller år 1547 anlagdt Ramshyttan *, har blifvit om bygd 1673.
Den af Tilas och Mozelius omtalade gruudläggaren af Ramshyttan, Ambrus Markusson, förekommer första gånffen i 1556 års jordebok under namnet »Ambrosius Hammarsmed» antecknad såsom egare af ^/,n i Ramshyttan
Ambrosius återfinnes jemväl i följande årens jordeböcker, ehuru stundom kallad Ambrosius Tysk, för samma andel i hyttan, men utan närmare uppgift om hvilken hammare som af houom innehades. Angående hans förhållanden i öfrigt lemnas man af 1560-talets handlingar i fullkomlig okunnighet, men i 1571 års taxeringslängd för Elfsborgs lösen skingras dock till någon del detta mörker. Här finnes nämligen Ambrosius hammarsmed antecknad som egare af 90 lod silfver, 8 pund koppar, 5 hästar, 4 oxar, 8 kor, 1 ungnöt och 20 getter, samt för dessa föremål taxerad till ett skattebelopp af 74% mark, ett belopp så pass stort att blott en enda inom hela Lindes bergslag erlade ett något högre, eller nära 79 mark
»Ambrosius Markusson» uppräknas äfven bland de 12 nämdemän från Lindes bergslag och lika många från Noraskoga bergslag, som med Joen StarkCj häradsdomhafvande, deltogo i den häradssyu vid Bom i Nora socken 1572 *%, hvarvid en derstädes belägen, under 1550-talet uppbygd stångjernshammare blef utdömd för den skada, som densamma genom vattenuppdämning i Fåsjön förorsakade strandegare i öskevik. Vassland och Tolsböl.
»När Ramshyttan, på hvilken vi hafva satt och uppbygdt vår kyrka, hvilken församling sal. konung Karl hafver låtit kalla Ramsberg, begyntes på ödemarkene och kronones allmänning uti vår nådige konungs fäderfaders sal. konung Gustafs regementes tid; så begyntes ock Sundet på ödemarkene (om hvilket länge hafver varit träta och än nu är) utaf en man som het Måns Vestgöte. Han var den som först röjde skogen af och bodde der någon tid; utaf honom köpte gamle Ambrosius Markusson vid Ramshyttan, [som] brukade det någon tid allenast för hö skull.
Ambrosius Markusson Keyser angifves vauligeu såsom den förste nybyggaren vid Ramshyttan, ehuru han, på sätt förut blifvit vidrördt, icke synes na ditkommit förr än 1556. Hans lösa förmögenhet, enligt 1571 års bouppteckning, är äfven omtalad, likasom hans deltagande som nämdeman i en häradssyn vid Bom 1572. Vidare må anföi^as, att han i ett vidlyft^t »restantieregister», upprättadt vid ett fogdeombyte 1574, finnes uppförd för resterande hammarskatt för »gamle hammaren» med 12 Vj skeppund stångern. I 1586 års kronoräkenskap redovisas hurusom »2 tyskar vid Ramshyttan uti Lindesbergs socken, benämde Ambrosius Markusson och Jochim Eroch, hafva låtit tillsmida af sitt e^et lern och kol, desslikes på sin egen omkostnad och sedan sålt det till É. M:ts behof för penniugar, jem, spanmål och fetaliepersedlar», åtskilliga persedlar, nämligen :
252 st. murhackor, väg. 2 skÄJ 16 lÄ 14 //, ä 6 öre... 189 mark
300 st. skoflar, » 3 skÄJ S W k 4 öre 150 >
7 tusen 3 hundradt >tvebred>-spik a 4 öre hundradet... 36\'a » 7 tusen »enbred>-spik ä 4 öre hundradet 35 »
Summa 41OV2 mark.
Af räkningen häröfver kan jemväl inhemtas, att 1 skeppund stångjem värderats till 18 mark, 1 skeppund tackjern 9 mark, 1 tunna gryn 8 mark, 1 tunna spanmål 5 mark, 1 pund smör 2V2 mark, 1 pund fläsk 2 mark, 1 pund kött 1% mark och 1 tunna strömming till 10 mark.
I 1587 års räkenskap redovisas helt kort, att »af tyskarne vid Ramshyttan är köpt för 63 mark 6 öre penningar, 5 fjerd. mjöl, 1 pund smör, 1 pund fläsk och 1 pund kött: tvebred-spik 4 tusen 3 hundradt; byggnin^sspik 10 tusen 8V3 hundradt». Dessa anteckningar, hvartill motstycKen torde finnas äfven i andra numera delvis förstörda och defekta r^enskaper, gifva emellertid vid handen att Ambrosius och hans kamrater icke utealutande sysselsatt sig med det gröfre stångjemssmidet, utan äfven idkat ett iemförekevis gansjca afsevärdt manufaktursmide.
Ambrosius beredde sig äfven en annan förmån. I 1599 års räkenskap finnes nämligen autecknadt, att >efter sal. konung Johans bref den 20 Augusti år 83 är gunsteligen efterlåtet gamle Ambrosius Markusson på Ramshytta den del han brukar, nämligen: Ramshyttan, bergsmanshemman V2*? för h vilken hemmansdel den belöpande räntan 75 osmund afkortades. Derjemte antecknas att denna eftergift blifvit »förgäten 98», hvarför jemväl för detta år afkortning egde rum. Samma afkortning upprepas äfven i de närmast följande årens fögdehandlingar, ehuru med någon variation i uttryckssättet, som t. ex. år lt)00 då det heter: »Gamle Ambrosius Keyser brukar V20 i (hyttan) och haf:r fritt efter sal. konung Johans bref, bergsmanshemman V21 näml. Ramshyttan, osmundsjem 75 osm.» Det må dock anmärkas, att det åberopade brefvet, som icke kunnat återfinnas, antagligen blifvit utgifvet 1587 eller 1589, emedan den ifrågavarande afkortningen icke förekommer i 1584 — 87 års räkenskaper, hvilka finnas qvar, under det att alla de följande årens t. o. m. 1598 saknas ^
Månne således den gissning eller formodan kan anses obefogad, att Ambrosius erhållit nämda skattelindring såsom ett vedermäle eller erkännande för sin verksamhet och frikostighet vid uppförandet af Bamshytte kapell
Ambrosius utverkade åt sig i Örebro 2 April 1606 af konung Karl IX ett »öppet manebref» angående »gäld, som han hade till att kraija på sin salige sons vägnar». Denne son synes nämligen ha drifvit köpmausaffarer samt egde denor både skulder och fordringar, hvilket allt den iamle fadern nödgades utreda ^ Genom detta bref uppmanades dock vederbörande »befallningsmän samt borgmästare och råd i städerna» att vara »honom på rättvisans vi^rnar behjelplige, det han utan någon uppehållning blefve tillfyllest förnöja och betald». Ett annat k. bref afläts ett par dagar senare till ståthållaren i Dalame Lasse Christiansson, att han skulle skaffa »Ambrus Markusson rätt på presten i Gränge». Denne prest, förmodligen dåvarande kyrkoherden i Grangärde, Petrus Andrese, var nämligen skyldig Ambrosius ej mindre än 100 skeppund tackiem, hvilken fordran han förgäfves sökt utbekomma, emedan presten föredragit att hålla sig undan, båda dessa handlingar anföras i sin helhet bland här efter följande bilagor.
Att Ambrosius jemväl egt hemman i Löa framgår af följande korta utdrag af Lindes härads dombok 1621 Vio*
»Olof Matsson i Löa gaf tillkänna att för hans fader Mats Hansson 2lr förkommet ett jordebref igenom vådeld, som hans faifader bekommit hafver utaf Ambrosius Keyser vid Ramshyttan, uppå det hemmanet som Olof Matsson nu besitter der i Löa, för hvilket hemman Ambrosius hafver bekommit 12 skeppund tackjeni, det ock näraden vittnar sant vara.»
Att Ambrosius sålt en hammardel till församlingen för att begagnas af presten är förut omtaladt, äfvensom att arfvingarne skänkte den resterande köpesumman till kyrkan. Af den häröfver upprättade handlingen inhemtas ock, att Ambrosius aflidit kyndelsmessodugen (2 Februari) 1612, ^ något öfver 100 år gammaU, berättar Til as, men denna höga ålderssiffra torde, likasom flertalet dylika från äldre tider, böra ej oväsentligt reduceras. TiLAS säger ock, att från denne Ambrus Keyser härstammar en vidlyftig bergsmansslägt, som på manslinien då kallades Ramberg. Så vidt utg. hittils kunnat utleta sammanhanget härmed, skulle ätteledningen vara följande:
1. Ambrus Markusson Keyser, f 1612.
2. Henning Ambrusson, bergsman i Ramshyttan, afled i början af 1620-talet.
3. Hans Henningsson^ upptages i 1624 och följande årens skattelängder såsom egare af ett helt hemman i Ramshyttan; egde med sin hustru Arha (Anna?) åtminstone 3 söner: Nils, Henning^ och Per^ af hvilka den yngste
* Hvad denne son hetat, synes ej i handlingarna, derest man icke får antaga att han är samme DAmhros vid RamshyttaD, hvilken vid Lindesbergs sommarting 1697 »för slagsm&lD fäldes till böter af 6 L^ osmnndsjem. Ty icke får man väl antaga att den gamle Ambrus, som då sknlle vara n&rmare 90 år gammal, om man n&mligen får tro den höga ålderssiffra som TiLAS ber&ttar, varit så ungdomligt sinnad att han kunnat inlåta sig i — slagsmål?
^ Henning Hansson i Kamshyttan, »en gammal bergsman», död vid 85 års ålder i Januari 1690; hans hustru Elin Joensdotter afled 87 år gammal i Maj 1708.